så känns det

(Tidsinställt inlägg)

Jag dansar 2 dagar i veckan och då är Johnny hemma med sin pappa (inget konstigt med det?) När jag åkt halva vägen till dansen kan jag få värlsta "Ångesten" och känna att jag är sämsta mamman i hela världen som lämnar barnet med sin pappa. Kan ha en dålig magkännsla tills jag måste tänka på dansen, och sen nästa må lite dåligt över att jag "bara lämnar honom" när jag åker hem...

 

Ni kanske tycker jag är "töntig" som tycker så, men jag känner så och det känns inge bra. Jag vet att Johnny har de hur bra som hälst med sin pappa, men endå känner jag mig elak.

Tror jag gråter en skvätt och ser om det käns bättre!

Nej juste, jag vill inte gråta inför Johnny! Jag är hans starka supermamma som INTE GRÅTER !

 

 

/Sandra

Supermammor måste ju ge superpapporna en chans också att visa vad de går för. Så har jag försökt tänka lite, att pappan måste ju också få ta hand om barnen själv, lära sig hur de funkar när jag inte är med. Jag tänker ibland att om det skulle hända mig något, att jag blir sjuk och hamnar på sjukhus eller något ännu värre, då måste ju pappan klara av att ta hand om barnen, då måste han ju få chansen att prova :-)