Jag börjar

Efter som jag skrev tidigare om att man ska prata så börjar jag här!

 

När Johnny sover så är jag väldigt orolig att det ska hända honom något! Han har eget rum på samma plan som oss, och vi har en "BabyWatch" Så vi hör honom! Endå har jag svårt att riktigt slappna av, vill gärna kolla till honnom 1 extra gång...  Lika på dagarna då han oftast sover i vagnen så vill jag dit och kolla till honom med jämna mellanrum. Är det bara jag som känner så här?

 

Vi har ju Kingen som vaktar Johnny också.. för numera sover Kingen nedanför Johnnys säng (istället för bredvid mig) Så det känns bra.. Tanken har också slagit mig att någon kanske kommer in och tar Johnny och sen rymmer med honom. Så då känns det extra bra att Kingen ligger där och vaktar!

Ganska vrickade tankar, men dom finns där och jag tänker inte dölja dom!

 

/Sandra

Jag kollar också barnen när de sover, så de andas och inte har fått feber eller nåt. Nojjigast var jag nog när Amanda var liten, men det var väl för att jag hade mest tid över då. Nu hinner jag bara kolla Markus ett par gånger när han sover middag, för det är så mycket annat som händer när man har två barn som är vakna. Men jag måste ändå kolla så han andas och känna lite på honom. Och innan jag går och lägger mig på kvällen kollar jag till barnen så de andas och inte är varma eller kalla. Vaknar jag på natten tar jag alltid en sväng till deras rum. Men nog har jag lugnat ner mig en aning ju fler barnen blivit, men kanske mest för att tiden bara flyger iväg och när lillpojken vaknar från sin middagsvila tycker man att det bara har gått en kvart men egentligen har det ju gått två timmar ;)