Min kropp

Min kropp är min!

Under graviditeten fick jag "dela med mig av min kropp", folk skulle tycka och tänka öppen om magen, var det en tjej eller kille där inne? Hur stor eller liten mage jag hade skulle folk också komentera,Gärna högt och länge!

 

Under graviditeten fick jag MYCKET bristingar, (ni med två till fem streck som gnäller skulle jag vilja slå ihjäl!) , Bristningarna är långa, breda och många. Jag har många gånger gråtit över dom där förbannade strecken på magen. Men lika många gånger har jag sagt till mig själv, Jag fick en underbar son!

 

Men endå kan jag inte låta bli att bli ledsen, nedstämd av bristningarna. Jag har svårt att aceptera att min kropp förändrades på så vis. Alla bilder på nyblivna mammor som är perfekta (inga bristigar, en lätt förlossning, ammar såklart, och hinner med allt!) gör att jag känner mig dålig. *Jag fick bristningarna från helvetet, *jag slutade amma efter 1,5 månad, *min förlossning var inte lätt(anser läkaren) *och jag hann verkligen inte med att städa, träna och allt det där direkt efter förlossingen. Men det värsta för mig är Bristningarna!

 

Ni kan gämföra mig med en tiger!

En fotograf som visar HUR KVINNOR SER UT! kolla på bildspelet, jag gjorde det och är stolt över att ha fött barn! Kroppen är cool som fungerar på så vis!

 

Kram/ Sandra

 

 

Gumman, du är underbar och fin precis som du är, med ett hjärta av guld! O som du sa, du fick en underbar son, gudomlig!♡

En tiger är en bra liknelse. Själv säger jag vattenmelon om min röd randiga mage. Ska börja m tigermagen framöver ;) det sorgliga med allt, är att man skojar om det fast man egentligen tkr att det är jobbigt. Får göra dom du skrev, tänka på vilken fantastisk unge man har fått och att det därmed är kärlek i varje bristning :)