Men efter att man lugnat ner sig och tänker eftter så vill jag verkligen inte ha lägenhet igen, jag är ju som gjord för att bo på landet! Både jag och robin höll på att strypa varandra i en liten lägenhet (ioförsig försökte r. sluta snusa och jag va gravid...) Men endå!

 

När man glömt mjölken och inser att det är "långt" till Ica är det ganska frustrerande.. men egentligen så gör det mig inget! Vill inget annat än att Johnny ska växa upp på landet, *man kan ha vagnen ute när han sover, *man kan leka på gården *och vi har nära till skogen! (Ja, faktum är att halva våran gård är skog typ..) *Vi kan öppna dörren och släppa ut barn och djur utan att det gör något, det kan man inte i samhället hur som hällst. underbart att bo på landet! Ibland när det är regn och jag måste släpa in vagn, hund och unge i bilen så brukar jag tänka på sommarkvällarna på vår 40 kvm stora altan! (Min förra lägenhet va 20 kvm)

 

Kanske bara att inse, jag är "bonde", Kommer aldrig bli någon "Stanare" av mig inte.. (Det räcker bra med Ikea och på sin höjd gränby ibland) Hur som helst, jag trivs på landet! - Vad jag än säger när jag är arg, så trivs jag här!